AVSTÄMNINGSMÖTEN OM SJUKSKRIVNA - EN SVÅR FÖRHANDLING

Försäkringskassan kan kalla till ett så kallat avstämningsmöte med den sjukskrivne och andra aktörer som arbetsgivare och läkare. Syftet med mötena är att man ska samarbeta kring individens återgång i arbete. Enligt en rapport om en kvalitativ analys av nio avstämningsmöten fungerar inte avstämningsmötena enligt intentionerna. Det medicinska perspektivet, regelverkets perspektiv och arbetsplatsens perspektiv krockar. Snarare liknar mötena en svår förhandling om var rehabiliteringsansvaret egentligen ligger. De medicinska underlagen används av parterna för att legitimera deras syn på arbetsförmåga och återgång i arbete.

Ida Seing, Christian Ståhl, Lennart Nordenfelt, Pia Bülow, Kerstin Ekberg (2012): Policy and Practice of Work Ability: A Negotiation of Responsibility in Organizing Return to Work

SOCIALFÖRSÄKRINGARNAS OMFÖRDELANDE EFFEKTER (3)

Omfördelningen i dagens socialförsäkringar
Sociala trygghetssystems utjämnande effekt är inget som man kan fastställa en gång för alltid utan det är en empirisk fråga. Omfördelningen styrs främst av utformningen. Man kan utforma riktade stödsystem som effektivt bidrar till utjämning, likaväl som man kan utforma socialförsäkringar och pensioner som har små omfördelande egenskaper. Sambanden mellan risker och inkomster kan förändras över tiden. Demografi och förhållanden i arbetslivet ändras vilket kan påverka fördelningseffekterna. Globaliseringen och den tekniska utvecklingen förefaller exempelvis leda till en mer polariserad arbetsmarknad och bidrar bl.a. till en ökad lönespridning. Socialförsäkringarna kan också omfördela på andra sätt än mellan riskgrupper resp. inkomstgrupper, som t.ex. mellan regioner, sektorer i arbetslivet, mellan kön och generationer.

Det är rimligt att anta att socialförsäkringarnas omfördelande egenskaper är delvis annorlunda i dag än för några årtionden sedan. På flera områden finns det skäl att tro att det negativa sambandet mellan inkomstnivå och risk har förstärkts. Som noterats i blogginlägget POLARISERING OCH MÅNGA LÅGUTBILDADE förefaller exempelvis riskerna för arbetslöshet bli alltmer ojämnt fördelad i arbetskraften, vilket kan bidra till att arbetslöshetsförsäkringens omfördelning av inkomster förstärks. Till det medverkar också att taket i arbetslöshetsförsäkringen inte har höjts på länge, ersättningarna riktas i dag i allt högre grad till personer med lägre inkomster. Det kan dock delvis motverkas av stramare regler för försäkringsskydd och lägre ersättningsnivåer.

Inom sjukförsäkringen kan lägre sjuktal och minskad tillströmning till sjuk- och aktivitetsersättning ha bidragit till en statiskt sett minskad omfördelande effekt. Samtidigt finns det skäl att tro att det negativa sambandet mellan inkomst- och utbildningsnivå och ohälsa har förstärkts under de senaste 20 åren. De relativa skillnaderna i dödlighet mellan socioekonomiska grupper har ökat sedan 1970-talet. Hälsan i befolkningen förbättras snabbare för grupper med hög utbildningsnivå medan utvecklingen går långsamt för lågutbildade. Folkhälsorapporten 2013 framhåller dessutom att kvinnor i förvärvsarbetande åldrar med endast grundskoleutbildning är en grupp som i flera avseenden har haft sämre hälsoutveckling än andra grupper. Detta pekar på att risken för ohälsa också blir alltmer ojämnt fördelad i arbetskraften, vilket kan bidra till att sjukförsäkringens omfördelande effekter ökar.

I en forskningsöversikt 2007 för OECD konstaterade Ann-Charlotte Ståhlberg att i länder med stora utgifter för allmänna försäkringar sker omfördelningen till största delen över livet och inte mellan individer. I översikten framhöll Ståhlberg att det fundamentala problemet med att försöka fastställa allmänna försäkringars omfördelande effekter är det kontrafaktiska antagandet, nämligen vad man ska jämföra dagens fördelning med. Egentligen borde vi jämföra fördelningen av faktorinkomster och disponibla inkomster genom nuvarande allmänna socialförsäkringar med hur dessa fördelningar skulle antas kunna se ut om försäkringsskyddet i stället byggde på exempelvis kollektiva avtalsförsäkringar eller marknadslösningar.

Om exempelvis en allmän offentlig sjukförsäkring har generösa regler och tillämpning kan det bidra till höga sjuktal och ökat antal personer med sjuk- och aktivitetsersättning, som i Sverige i början av 2000-talet. Som visades i Socialförsäkringsutredningens statiska beräkningar ser det då ut som sjukförsäkringens omfördelningseffekter ökar. Samtidigt leder höga sjuktal och fler med sjuk- och aktivitetsersättning till en ojämnare fördelning av faktorinkomster och disponibla inkomster, eftersom ersättningarna ju är lägre än inkomsterna i arbete. Det minskade sysselsättningen påverkar dessutom lönenivåer och lönespridning, men också de resurser samhället förfogar över för att utjämna välfärden exempelvis genom vård, skola och omsorg. Motsvarande resonemang kan föras när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Försäkringar med effektivare insatser för återgång i arbete, i statlig eller icke statlig regi, kan således minska försäkringarnas statiska omfördelande effekt samtidigt som fördelningen av faktorinkomster, disponibla inkomster och offentlig konsumtion blir jämnare.

Det är således mycket svårt att med någon säkerhet bedöma socialförsäkringens omfördelande egenskaper i dag och hur de har förändrats under senare år. Analyser av Finansdepartementet, baserade bl.a. på Gini-koefficienter, statistisk dekomponering, simulering av regeländringar m.m., pekar på att förändringarna av sociala transfereringar har bidragit ytterst marginellt till de ökade inkomstskillnaderna. Denna ökning förklaras i huvudsak genom högre kapitalinkomster, i synnerhet kapitalvinster. Sett över en lite längre period har även en ökad lönespridning bidragit, och även sänkta skatter.

Konjunkturinstitutet har i en underlagsrapport till Finanspolitiska rådet systematiskt undersökt hur vissa regeländringar i försäkringarna, som indexerade lägsta belopp och tak m.m., direkt påverkar fördelningen av disponibla inkomster och indirekt på längre sikt genom förändrat arbetsutbud. Det innebär att man jämför den politik som har genomförts med ett alternativ där nivåerna i försäkringarna skulle ha räknats upp med ett inkomstindex. Kalkylerna visar att de effekterna är mycket små. Exempelvis vore en höjning av taken fördelningspolitiskt statiskt sett neutral. Finanspolitiska rådets slutsats är att oförändrade golv- och takbelopp inte har varit någon kraftig drivkraft för förändrade inkomstskillnader under perioden.

Sekretariatet undersöker vilka möjligheter det finns att uppdatera tidigare studier inkl. effekterna över livet, för att kunna bedöma hur dagens regler och nuvarande samband mellan risk och inkomst kan ha förändrat fördelningseffekterna, och förhoppningsvis bättre förstå varför man kan få skillnader i resultat beroende på om man mäter omfördelningen ett visst år jämfört med omfördelningen över livet.

Ann-Charlotte Ståhlberg, OECD (2007): Redistribution across the Life Course in Social Protection Systems

Fördelningspolitisk redogörelse. Prop. 2011/12:100. Bilaga 3

Svensk finanspolitik. Finanspolitiska rådets rapport 2013

Konjunkturinstitutet (2013): Effekter på inkomstfördelning och arbetsutbud av olika regelförändringar simulerade med FASIT

KUNSKAPSÖVERSIKT FRÅN SBU OM ARBETSMILJÖNS BETYDELSE FÖR DEPRESSIONSSYMTOM OCH SYMTOM PÅ UTMATTNINGSSYNDROM

För lite sedan publicerade SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, en kunskapsöversikt om samband mellan arbete och depression och utmattning. Det som undersökts är hur kunskapsläget ser ut avseende vilken betydelse olika faktorer i arbetsmiljön för uppkomst och vidmakthållande av depressionssymtom respektive symtom på utmattningsdepression.  Depressionssymtom eller symtom på utmattningsdepression som konstaterats med hjälp av diagnostisk undersökning, en etablerad skattningsskala eller sjukskrivning för något av dessa tillstånd undersöktes. Även användning av antidepressiva läkemedel inkluderades. Endast studier med viss design (kohortstudier, fall-kontrollstudier samt randomiserade kontrollerade studier) ingick. De flesta studier var inriktade på betydelsen av organisatoriska och psykosociala faktorer i arbetsmiljön.

Resultatet visade att det finns vetenskapligt underlag för att följande gäller på gruppnivå; personer som upplever en arbetssituation med små möjligheter att påverka, i kombination med alltför höga krav, utvecklar mer depressionssymtom, personer som upplever bristande medmänskligt stöd, personer som upplever att de har pressade arbeten eller en arbetssituation där belöningen upplevs som liten i förhållande till ansträngningen liksom de som upplever osäkerhet i anställningen utvecklar mer symtom på depression och utmattningssyndrom. De som upplever mobbning eller konflikter utvecklar mer depressionssymtom.

Personer som upplever goda möjligheter till kontroll i det egna arbetet och att de behandlas rättvist utvecklar mindre symtom på depression och utmattningssyndrom. Kvinnor och män med likartade arbetsvillkor utvecklar i lika hög grad depressionssymtom respektive symtom på utmattningsdepression.

I kunskapsöversikten dras slutsatsen att framtidens forskning framför allt bör inriktas mot interventionsstudier, dvs. studier som följer långtidseffekter på denna typ av ohälsa efter vetenskapligt underbyggda arbetsmiljöinsatser.

Arbetsmiljons-betydelse-for-symtom-pa-depression-och-utmattningssyndrom

SJÄLVRAPPORTERAD ARBETSFÖRMÅGA HOS SJUKSKRIVNA FÖRE OCH EFTER INTERVENTIONER

En central fråga vad gäller insatser för återgång i arbete är vilka åtgärder eller kombinationer av åtgärder som fungerar för sjukskrivna med olika sjukdomar. I en enkätstudie följdes 810 nyligen sjukskrivna patienter under tre månader. Syftet var bland annat att studera effekten på självupplevd arbetsförmåga beroende på typ av intervention. Bland patienterna med psykiatriska diagnoser var det de som fick en kombination av arbetsrelaterade och kliniska interventioner som uppgav bäst nytta av interventionerna och mest förbättrad arbetsförmåga. I patientgruppen med muskulo-skeletala diagnoser fanns inga signifikanta skillnader i arbetsförmågeförbättring beroende på rehabiliteringsmetod. En slutsats är att det fortfarande är osäkert vem som behöver vilken typ av intervention.

Charlotte Wåhlin, Kerstin Ekberg, Jan Persson, Lars Bernfort, Birgitta Öberg, Journal of Occupational Rehabilitation (2013): Evaluation of self-reported work ability and usefulness of interventions among sick-listed patients

SOCIALFÖRSÄKRINGARNAS OMFÖRDELANDE EFFEKTER (2)

Ger allmänna inkomstrelaterade socialförsäkringar jämnare fördelning

Ett huvudargument för generella allmänna och inkomstrelaterade socialförsäkringar som omfattar de flesta medborgare är att sådana socialpolitiska strategier ger en jämnare fördelning av ekonomiska resurser och en lägre andel ekonomiskt utsatta än strategier med sociala stödsystem som bara riktas till personer med lägre inkomster. Denna syn har länge varit etablerad både i Sverige och i andra länder, bl.a. efter Walter Korpis och Joakim Palmes inflytelserika studie 1998 ”The Paradox of Redistribution”.

Korpis och Palmes hypotes är att genom att inkludera även höginkomsttagare i allmänna inkomstrelaterade försäkringar ökar bl.a. legitimiteten för, resurserna till och effekterna av utjämning och fattigdomsbekämpning jämför med i länder som väljer riktade sociala ersättningar. Allmänna inkomstrelaterade försäkringar tränger också undan privata alternativ, som kan antas leda till större inkomstskillnader. Den empiriska analysen bygger på en jämförelse av Gini-koefficienten som mått på inkomstspridning och andel relativt fattiga under 50 procent av medianinkomsten i 11 OECD-länder med skilda socialpolitiska modeller för vilka det fanns mikrodata i den s.k. LIS-databasen avseende 1985. Resultaten visade att länder med allmänna inkomstrelaterade socialförsäkringar som innefattar de flesta medborgare hade en jämnare fördelning och lägre andel relativt fattiga än länder som hade grundtrygghetssystem eller sociala stödsystem riktade till personer med lägre inkomster. Utgifterna för sociala transfereringar i andel av BNP var 1985 också högst i länder med allmänna inkomstrelaterade försäkringar.

Korpi och Palme drog slutsatsen att genom att tillhandahålla inkomstrelaterade försäkringar också till höginkomsttagare kan länder reducera inkomstspridningen och fattigdomen mer effektivt än genom användning av grundtrygghetssystem eller riktade sociala stödsystem. Inkomstrelaterade allmänna försäkringar som omfattar de flesta medborgare kan bidra till att höga skatter accepteras, och till större legitimitet för att använda resurser för omfördelning.

Studien har följts av rader av nya undersökningar som har testat Korpis och Palmes tes. Forskningsöversikter visar att resultaten är blandade. Vissa senare studier bekräftar Korpi och Palmes resultat, andra pekar i motsatt riktning.

Ett aktuellt exempel på studie som motsäger Korpis och Palmes hypotes är en rapport av forskarna Ive Marx, Lina Salanauskaite och Gerlinde Verbist. De har replikerat Korpis och Palmes undersökning med fler länder, senare datakällor, känslighetsberäkningar med andra metoder och mått m.m. Resultaten visar att det i senare data inte finns något tydligt samband mellan graden av riktade sociala trygghetssystem (mätt med koncentratonsindex) och omfattningen av omfördelningen (mätt med Gini-koefficenten). Snarare förefaller riktade sociala stödsystem har ett tydligare samband med effektiv omfördelning. Danmark har enligt forskarna i hög grad riktade sociala stödsystem och samtidigt en relativt kraftig omfördelning. Andra länder som USA och Kanada har i hög grad riktade system men en mindre omfattande omfördelning. Den största omfördelande effekten finns enligt studien i länder som använder riktade grundtrygghetssystem, exempelvis garantipensioner och familjestöd.

Sedan Korpi och Palme genomförde sin analys har enligt Marx et al betydande förändringar skett i de sociala stödsystemens utformning i många länder. Riktade stödsystem ser helt annorlunda ut än när de första studierna gjordes. Nya riktade stödsystem, som ”Earned Income Tax Benefit” (bidrag via skattesystemet till låginkomsttagare som arbetar i viss minsta omfattning), har införts i USA, Frankrike, Storbritannien m.fl. länder och dessa bidrar till ökad sysselsättning och därmed till en jämnare inkomstfördelning. Resultaten är också känsliga för vilka länder som ingår i beräkningen. I Korpi och Palmes studie ingick exempelvis inte några länder med positivt värde på koncentrationskoefficienten, dvs. länder där transfereringar i begränsad omfattning når hushåll med svag ekonomi. Resultaten är dessutom bl.a. beroende av om pensioner klassificeras som sociala transfereringar eller som marknadsinkomster.

Även om studierna efterhand blir allt mer kvalificerade kvarstår åtskilliga grundläggande frågor obesvarade. Den övergripande frågan är hur allmänna inkomstrelaterade socialförsäkringar resp. riktade sociala trygghetssystem, och de skatter som behövs för finansieringen, samspelar med risker, arbetsutbud, fördelningen av löner m.m. Höga skatter kan minska arbetsutbudet bland höginkomsttagare, men generösa ersättningar kan å andra sidan minska arbetsutbudet bland personer med lägre löner. Försäkringars utformning påverkar också andra beteenden, bl.a. utnyttjandet av försäkringarna.

En annan fråga, som inte berörs närmare här, är vilket forskningsstöd det finns för att förtroendet för och legitimiteten i sociala trygghetssystem är beroende av i vilken grad höginkomsttagare omfattas, i förhållande till andra faktorer som grundvillkorens utformning, rättssäker tillämpning, snabb och effektiv administration, respektfullt bemötande osv. Som påpekats av flera forskare kan det dessutom vara så att generösa socialförsäkringar och höga skatter beror på befolkningens värderingar av en jämn fördelning av ekonomiska resurser, värderingar som dessutom bidrar till en jämn fördelning av löneinkomster. Dessa värderingar kan också vara en effekt av att det efterhand har införts alltmer generösa försäkringar, som skapar förväntningar om vad som är ett bra försäkringsskydd.

En närliggande och minst lika komplicerad fråga är vilka samband det finns mellan utvecklingen av inkomstspridningen och satsningarna på omfördelande sociala ersättningar. Det finns forskning som pekar på att en ökad inkomstspridning kan bidra till att ökade resurser satsas på utjämning. Andra studier tyder på att det kan vara medelklassens inkomstutveckling i förhållande till låg- resp. höginkomsttagare som kan påverka stödet för utjämningsåtgärder.

Forskarna diskuterar fortfarande vilka faktorer och processer som är viktiga och i vilken riktning orsakssambanden verkar. Det mesta pekar således på att det i dag inte finns någon bred enighet bland forskarna om vilken typ av sociala trygghetssystem som generellt sett ger en jämnare inkomstfördelning och lägre andel fattiga. Som noteras av Marx, Salanauskaite och Verbist rekommenderar OECD, EU-kommissionen, IMF, Världsbanken m.fl. institutioner utbyggda riktade sociala stöd för att bekämpa växande fattigdom och ökade inkomstklyftor i de flesta utvecklade länder. Det finns också en tydlig trend att allt fler länder försöker motverka inkomstspridning och fattigdom genom effektivare program för aktivering, inte genom utbyggda sociala transfereringar, en utveckling som också anses ha stöd hos medborgarna.

Walter Korpi, Joakim Palme, American Sociological Review (1998): The Paradox of Redistribution and Strategies of Equality: Welfare State Institutions, Inequality, and Poverty in the Western Countries

Ive Marx, Lina Salanauskaite, Gerlinde Verbist, IZA (2013): The Paradox of Redistribution Revisited: And That It May Rest in Peace?

UTREDNING OM ANSVAR FÖR FÖRSÄKRINGSMEDICINSKA UTREDNINGAR TILLSATT

Regeringen beslutade den 20 mars att en särskild utredare ska utreda och lämna förslag till hur behovet av kvalificerade försäkringsmedicinska utredningar inom relevanta socialförsäkringsområden ska tillgodoses. Det gäller de medicinska utredningar som kompletterar intyg som den försäkrade själv ger för att styrka rätten till ersättning från försäkringen. Socialförsäkringsadministrationen har fått sådana kompletterande utredningar dels genom egna utredningsresurser, dels genom hälso- och sjukvården. Syftet med utredningen är att tydliggöra ansvaret för att göra försäkringsmedicinska utredningar och utfärda försäkringsmedicinska utlåtanden.  Huvudsakligen ska utredaren pröva möjligheten och lämpligheten av att behovet av försäkringsmedicinska utredningar görs via landstingen. Uppdraget ska redovisas senast den 2 mars 2015.

UTREDNING OM ANSVAR FÖR FÖRSÄKRINGSMEDICINSKA UTREDNINGAR

SOCIALFÖRSÄKRINGARNAS OMFÖRDELANDE EFFEKTER (1)

Ett centralt argument för allmänna och obligatoriska socialförsäkringar som omfattar flertalet medborgare är att de utjämnar inkomster och riskkostnader. Utjämningen av riskkostnader omfördelar från den som inte drabbas till dem som drabbas. Även avtalade försäkringar och marknadsbaserade försäkringar utjämnar också mellan olika grupper men i varierande grad. Utjämningen av inkomster uppstår om riskerna har ett negativt samband med inkomstnivå. Personer med höga inkomster och låga risker betalar en stor del av ersättningarna till personer med låga inkomster och höga risker.

I några blogginlägg kommer korta kunskapsöversikter om socialförsäkringarnas omfördelande effekter.

Vad bestämmer omfördelningen

Hur stor utjämningen genom allmänna försäkringar är mellan grupper med olika inkomster och risker och beror dels av utformningen av försäkringarna, dels av vilka samband det finns mellan inkomstnivå och risk.

Utformningen styrs av politiska avvägningar  bl.a. mellan två aktuariska principer, som båda slarvigt går under benämningen ”försäkringsmässighet”. Detta diskuterades i en intressant artikel av Axel Cronert och Johannes Danielsson i Ekonomisk debatt 2012. Den ena principen handlar i vilken grad det ska finnas ett samband mellan premie och ersättningsnivå, den andra om i vilken grad det ska finnas ett samband mellan risk och premie. Egentligen handlar avvägningen således om i vilken grad försäkringarna ska bidra till att utjämna inkomster och riskkostnader med hänsyn tagen till sambandet mellan inkomst och risk.

I allmänna försäkringar finns det normalt ett ganska starkt samband mellan premie och ersättningsnivå. Försäkringarna finansieras med avgifter som till stor del är proportionella mot inkomsten och ersättningarna är i princip inkomstrelaterade.

I socialförsäkringarna är det normalt, jämfört med avtalade eller marknadsbaserade försäkringar, ett måttligt eller inget samband mellan risk och premie.

Omfördelningsegenskaperna påverkas också av om premierna har tak, till vilken inkomstnivå som ersättningen är inkomstrelaterad, försäkringarnas täckningsgrad osv.

Försäkringarnas utjämnande egenskaper bestäms dessutom av sambanden mellan inkomst och risk. Sambanden kan vara negativa för vissa risker, t.ex. mellan risken för arbetsoförmåga och inkomstnivå. Andra risker kan ha svagare samband med inkomstnivå.

Utjämningseffekterna beror på hur de aktuariska avvägningarna i de olika försäkringarna samspelar med försäkringsriskerna och effekterna kan således vara olika i skilda försäkringar.

Anta att det finns ett positivt samband mellan inkomstnivå och risk i den försäkrade befolkningen. Om premierna inte är kopplade till risk kan utjämningen av riskkostnad vara betydande samtidigt som omfördelningen av inkomster är regressiv. Om sambandet mellan inkomstnivå och risk förstärks, exempelvis genom ett högre tak i försäkringen, kan omfördelningen av inkomster bli ännu mer regressiv. Grupper med lägre inkomster och risker bidrar till ett bättre skydd för höginkomsttagare och därmed en ökad inkomstspridning i samhället.

Om å andra sidan det finns ett negativt samband mellan inkomstnivå och risk i den försäkrade arbetskraften och premierna inte är beroende av risk kan försäkringarna bidra med utjämning av både riskkostnader och inkomster. Den utjämningen kan dock delvis vara skenbar om sambanden mellan risk och inkomst egentligen är ett samband mellan ålder och risk. Om exempelvis yngre försäkrade med i genomsnitt lägre inkomster har relativt höga risker för arbetslöshet och sjukdom, som när barnen är små, medan äldre med högre inkomster har lägre risker. I dessa fall kan man visa starka samband i tvärsnittsstudier, som sedan mer eller mindre försvinner när man undersöker fördelningseffekter över livet. Försäkringarna fungerar i stället primärt genom att fördela riskkostnader över livet, medan omfördelningen kan vara obetydlig mellan personer med höga resp. låga livsinkomster.

Metoderna avgör de empiriska resultaten

Ann-Charlotte Ståhlberg visade redan 1986 att det var förtidspensionen och sjukförsäkringen som stod för den huvudsakliga inkomstomfördelningen mellan socialgrupperna. Studien baserades på Levnadsnivåundersökningarna som kompletterades med inkomstuppgifter och pensionsuppgifter bl.a. från SCB. Med hjälp av dessa beräknades hur olika individer bidrog till finansieringen av försäkringarna resp. vad de fick ut i form av pensioner, ersättningar m.m. Om inga omfördelningar förekom skulle exempelvis männen i socialgrupp III vara tvungna att avstå dubbelt så stor andel av sina löner för sitt försäkringsskydd.

I en underlagspromemoria i Socialförsäkringsutredningen redovisades analyser över sjukförsäkringens utjämnande egenskaper. Man jämförde hur mycket olika inkomstgrupper betalade till försäkringen varje år med vilka avgifter som skulle behövts om varje inkomstgrupp hade fått betala sina egna kostnader, baserat på statistik över sjukskrivningar och förtidspension för 1996 och 2002. Beräkningarna visade att under ett år var personer med lägre inkomster betydande nettomottagare av transfereringar medan de med högre inkomster var nettobetalare. Det beror på att låginkomsttagare har högre sjukfrånvaro och högre risk att få förtidspension än höginkomsttagare. Kvinnor var nettomottagare och män nettobetalare.

I en senare analys har SACO med en liknande metod undersökt omfördelningen i sjukförsäkringen inkl. sjuk- och aktivitetsersättning för 2008. Ersättningen från sjukförsäkringen till resp. betalade avgifter från de olika inkomstgrupperna har beräknats. Omfördelningen beräknas sedan som skillnaden mellan utbetalda ersättningar och inbetalda avgifter. Inkomstgrupperna med lägre inkomst än 6,5 prisbasbelopp var nettomottagare och grupperna med inkomster över 6,5 prisbasbelopp var nettobetalare. Kvinnor var även i denna studie nettomottagare och män nettobetalare. Den totala omfördelningen bestämdes till största delen av sjuk- och aktivitetsersättningen.

Såvitt känt finns inte några likande beräkningar över arbetslöshetsförsäkringens omfördelande effekter.

Gabriella Sjögren Lindquists har undersökt OMFÖRDELNINGEN I ARBETSSKADEFÖRSÄKRINGEN. Resultaten visar att den systematiska omfördelningen av riskkostnader är betydande mellan olika branscher. Det sker också en betydande omfördelning från yrken som kräver hög utbildning till yrken som kräver lägre utbildning. Yngre (under 40 år för män och under 30 år för kvinnor) står för en oproportionerligt stor del av inbetalningarna medan de mellan 50-59 år står för en relativt stor del av kostnaderna. Analysen kan dock inte avgöra i vilken grad de offentliga försäkringarna vid arbetsskada totalt sett omfördelar från anställda med höga resp. låga livslöner.

Det finns en rad problem med att undersöka omfördelningseffekter på årsbasis. Årsinkomsterna blir givetvis lägre om man är sjuk eller arbetslös en del av året. Årsstatistiken kan således ge en överdriven bild av sambanden mellan risk och inkomstnivå, dvs. den bakomliggande inkomsten när man är frisk och har ett arbete. Det är rimligt att anta att sett över flera år är det ett mindre starkt negativt samband mellan exempelvis sjukrisk och inkomstnivå. De flesta försäkrade utnyttjar försäkringen mer under vissa år i livet, då ofta inkomsterna blir lägre, medan man betalar mer till försäkringen under andra år då inkomsterna ofta är högre.

Ett sätt att undersöka detta är att analysera socialförsäkringarnas omfördelning över livet. Det gjorde Thomas Pettersson och Tomas Pettersson i en bilaga till Långtidsutredningen 2003. De använde en dynamisk mikrosimuleringsmodell SESIM som genererar syntetiska liv med statistiska metoder utifrån observerade samband i databaser. Genom att efterbilda reglerna för skatter, transfereringar och offentlig konsumtion kan man beräkna fördelningseffekterna över livet. Beräkningarna visar att 82 procent av alla transfereringar och subventioner är självfinansierade, dvs. de betalas av individens egna skatter vid något tillfälle under livet. Endast 18 procent av den omfördelning som sker via skatter, transfereringar och offentlig konsumtion är genuin omfördelning mellan individer. Den förhållandevis låga interpersonella omfördelning genom socialförsäkringar (mellan livsinkomstrika och livsinkomstfattiga) förklaras bl.a. av att ersättningarna är knutna till den försäkrades inkomster (inkomstrelaterade).

Axel Cronert, Johannes Danielsson, Ekonomisk debatt 2012: Försäkringsmässighetens problem − om dolda fördelningseffekter i socialförsäkringarna

Ann-Charlotte Ståhlberg (1986): Social Welfare policy – Nothing but Insurance. Journal of Human Resources

Riskgruppsutjämning – viktigare än progressivitet, Samtal om socialförsäkringen nr 5, (2005) Socialförsäkringsutredningen

Marie-Louise Strömgren m.fl., SACO (2011): Kan arbetsmarknadens parter ta ett större ansvar för socialförsäkringarna?

Gabriella Sjögren Lindquist, SOFI (2013): Omfördelning i arbetsskadeförsäkringen

Fördelning ur ett livscykelperspektiv, bilaga till Långtidsutredningen 2003, SOU 2003:110