De föreslår att sjukförsäkringen görs autonom, dvs. självständig
från statsbudgeten, och utformas enligt försäkringsmässiga principer med en
stark koppling mellan inbetalningar och förmåner. Huvudargumentet är att det
gör det möjligt att ersättningsnivåerna kan följa den allmänna
inkomstutvecklingen och samtidigt minska de samhällsekonomiskt skadliga
effekterna som skattehöjningar har. Genom att göra sjukförsäkringen
självständig kan finansieringen av välfärdstjänsterna lämnas opåverkad av
utvecklingen i sjukförsäkringen. En individuell premie som enbart finansierar
sjukförsäkring antas ha mindre skadliga effekter än skattefinansiering eftersom
det blir en tydligare koppling mellan avgift och förmån. I en autonom
försäkring krävs balans mellan utgifter och intäkter. Försäkringen ska vara
ekonomiskt självbärande och avgifterna den enda intäktskällan. En
kostnadsökning, t.ex. på grund av större utnyttjande av försäkringen, måste
hanteras inom försäkringen. Kopplingen mellan avgifter och förmåner betyder
också att de som omfattas av försäkringen å ena sidan är intresserade av en så bra
försäkring som möjligt, men å andra sidan inte vill betala mer än nödvändigt
för den. Genom att förstärka de försäkringsmässiga
egenskaperna i socialförsäkringen kan betalningsviljan stärkas och därmed skapas
drivkrafter för att försäkringen används så som det är tänkt och så effektivt
som möjligt.
Finansminister Anders Borg, som var en av dem som
kommenterade rapporten, delade författarnas bedömningar och rekommendationer på
de flesta områden, men var skeptisk till en autonom sjukförsäkring. Han
framhöll att de argument mot en sådan lösning som socialdemokraterna och
allianspartierna varit eniga om sedan länge fortfarande väger tyngre än
argumenten för. Avgifter till en fristående sjukförsäkringen kan aldrig
jämställas med premier till pensionerna, där inbetalningen aktuariskt ledet
till en högre pension. Dessa sjukförsäkringsavgifter är fortfarande huvudsakligen
att jämställa med en skatt som påverkar beteenden. Trots att alla är med och
betalar är det exempelvis en påtaglig risk att vissa grupper överutnyttjar
försäkringen till men för kollektivet.
Sjukförsäkringens finansiering och ersättningsregler
påverkar dessutom centrala förhållanden i ekonomin, som arbetsutbud,
lönebildning, fattigdomsfällor och inlåsningseffekter, risk för utanförskap och
inaktivitet – och givetvis balansen i de offentliga finanserna. Dessa saker är
inget som kan ställas utanför politisk utvärdering och omprövning.
Om man låser avgiftsnivån i en autonom
sjukförsäkring är det knappast troligt att högre försäkringsutgifter, t.ex. som
följd av ett högre sjuktal, kan hanteras av Försäkringskassan med exempelvis
stramare skadereglering eller sänkta ersättningar. Om man låser
ersättningsreglerna är risken stor att efterhand högre avgifter leder till automatiska
skattehöjningar, vilket tränger ut andra angelägna utgifter och ger högre
marginaleffekter. Om det uppstår överskott skulle dessa eventuellt kunna samlas
i en fond i stället för att användas till andra prioriterade satsningar.
Det är slutligen orimligt i en demokrati att
undandra ett så avgörande politikområde, centralt för arbetsmarknaden och
offentliga finanserna, från politiska prioriteringar. Varför skulle just
sjukförsäkringen ges tillgång till automatiska skattehöjningar? Det påminner om
hur man i flera sydeuropeiska länder indexerar stora utgiftsområden och på så
sätt tappar både utgiftskontrollen och möjligheterna till prioriteringar. Sjukförsäkringens
regler och utgifter måste alltid vägas av mot andra kanske mer angelägna
utgifter, som exempelvis för barnomsorg och utbildning, framhöll Anders Borg.
Författarna svarade bl.a. att en autonom försäkring kan
väntas bli betydligt effektivare än i dag med skadereglering och
rehabilitering, bl.a. för att hålla utgifterna i balans med inkomsterna. Om
taken i försäkringarna inte heller framöver höjs, kommer förtroendet att minska
och allt fler skaffar kompletterande försäkringar. Då får vi en helt ny modell
för den ekonomiska tryggheten. Jesper Roine har förtydligat förslagen i ett inlägg på bloggen Ekonomistas.
En fristående sjukförsäkring har diskuterats i
åtskilliga årtionden och argumenten för och emot är ganska välbekanta. Det är
antagligen inte möjligt att på en kunskapsgrund avgöra om en sådan lösning
skulle vara fördelaktigare i de flesta avseenden än dagens modell. Även denna
reformidé måste således i huvudsak avvägas efter en politisk bedömning av olika
tänkbara för- och nackdelar. Frågan är dessutom om det går att nå en del av de
fördelar en fristående försäkring avser att uppnå med förändringar i nuvarande
modell i stället.